• Ta en tur till Vaxholm på fredag kväll
    Ta en tur till Vaxholm på fredag kväll
    Fotograf:
  • Norrhamnen
    Norrhamnen i Vaxholm
    Fotograf: Jesper Wahlström
  • Skärgårdsmarknad Vaxholm 19 augusti
    Skärgårdsmarknad Vaxholm 18 augusti
    Fotograf: Jesper Wahlström
  • Skärgårdsbåtens dag
    Skärgårdsbåtens dag 13 juni
    Fotograf: Jesper Wahlström
  • Fira Nationaldagen, 6 juni, i Vaxholm!
    Fira Nationaldagen, 6 juni
    Fotograf:

Byviken

Tidigare benämndes Byviken på Rindö som Büwjiken (1697) – By Wiken (1798). Läs mer om Byvikens historia här.  

Karta över Byviken

Byviken före år 1900
Dagens ängar och tomter i Byviken måste för riktigt länge sedan varit en grund vik med lekande fisk, skyddad för oväder från alla väderstreck. Det är inte svårt att föreställa sig att någonstans längst in i den grunda viken mot väst, kanske fanns en by, där man livnärde sig på fiske.

Ännu mer övertygad om detta blir man av att namnet Byviken dyker upp som Büwjiken på en karta över Rindö redan 1697. Då fanns inga hus i Byviken, men kanske fanns rester från en by eller så berättade muntliga historier om den forna byn inne i viken.

Den äldsta kartan som vi kan finna över området är från 1630 och redan då kan man se att Byvikens bördiga ängar med lerjordar från gammal sjöbotten var instängslade troligen för att hålla djuren på plats. Vid storskiftet 1798 benämns viken "By Wiken" och vid efterföljande jordreform laga skifte som slutfördes 1847 på Rindö, benämns platsen som Byviken, vilket består än idag. Fortfarande fanns inga hus här, men man ser tydligt att marken används aktivt i lantbruket för odling och bete.Marken ägdes då av storbonden Johan Wahlberg i Rindöby.

När Johan Wahlberg dör 1852, så delas hans ägor av hans nio arvingar. Marken där Byviken ligger på nordöstra Rindö ärvs av hans dotter Maria Carolina Wahlberg. Boplatsen i detta nya skifte planeras till den vackra platsen Ekudden som begränsar Byviken längs vattnet i väster. Ekudden benämns 1697 som "Gråsälsudd", men nu ska det bli en ståndsmässig boplats för en ny generation. Maria Carolina är gift med båtbyggaren Carl Johan Godberg och tillsammans planerar de bygga sin nya boplats. Tyvärr dör Maria Carolina 1855 strax efter hon ärvt marken av sin far och hennes änkeman Carl Johan gifter några år senare om sig med hennes yngre syster Hedvig Georgina Österman född Wahlberg, som var änkefru efter Johan Erik Österman. Den nya boplatsen med det vackra huset på Ekudden stod klart först ca 1870 och platsen fick även en ångbåtsbrygga, som finns kvar än idag.


Under samma tid blev den militära närvaron på ön mer påtaglig och familjen sålde sin mark i olika omgångar, först 1867 för bygget av Oskar Fredriks borg, sen 1897 för bygget av Byviksfortet och senare samma år såldes resten av Rindös nordöstra marker till Fortifikationsverket. Bara Byvikens ängar och marken kring Ekudden behölls. Historiska dokument från 1898 visar dock att militären hade långt gående planer på att även köpa Byvikens ängar och göra dessa till ett exercisfält. Försäljningen blev dock aldrig av, kanske pga utvecklingen av regementena KA 1 och I 26 på södra Rindö.


Byviken efter år 1900

Lönneberg och Rindö Handelsträdgård
Maria Carolina och Carl Johan hann få två söner Carl Axel och Johan August. Carl Axel dör 1899, vilket föranleder en hemmansklyvning av återstående mark. Klyvningen blir klar 1909. Johan August Godberg är sjökapten och säljer genast större delen av sin mark 1909, det sk Byviksgärdet till trädgårdsmästaren tillika nyblivna pappan Edward Lönneberg. Innan hade han varit trädgårdsmästare på Skägga gård på andra sidan vattnet på Värmdö. Han såg potentialen i den bördiga lerjorden och det mot vindar skyddade läget i Byviken. Huset han lät bygga fick namnet Anneberg efter hans fru Anne.

För att få startkapital sålde han omgående av mark till flera av de idag befintliga tomterna i byn. Edward som fått sin trädgårdsmästarexamen i Frescati, bygger upp en aktad handelsträdgård, en ny aktiv era hade påbörjats i Byviken. Edward var stolt odlare av nätmeloner som såldes dyrt till Stockholms välbärgade. Melonerna odlades i grävda diken där man i botten lagt ett tjockt lager med hästgödsel, över dikena hade han drivbänksfönster som höll kvar värmen från den brinnande gödseln. Vid ett tillfälle vann Edward en odlingstävling med en nätmelon som vägde över 5 kg. Man odlade även potatis, kål, olika grönsaker samt blommor och då särskilt Krusantemum som såldes inne i Stockholm.

I ett gammalt brev står att läsa att 1914 hade Edward och hans fru 30 grisar, en ko och en häst samt en årlig omsättning på 14 000 kr, vilket var en stor förtjänst på den tiden. Edwards fru Anne odlade tulpaner på vintern som hon tog i en särskild låda på en kärra efter cykel till Ekudden, för att där ta båten in till Nybrokajen och sedan sålde hon tulpanerna på Östermalmstorg. Värmeljus höll värmen i lådan, både kärran och den inglasade lådan finns kvar än i dag. Edwards son som även han fick namnet Edward drev handelsträdgården efter sin far, även han framgångsrikt, fram till ca 1963 då han dog. "Putte", son till Edward lånade en gång en häst från Röräng för att plöja i Byviken, av misstag plöjde han av en elledning och hästen fick en elchock, föll ihop och blev liggande orörlig ett bra tag. Alla trodde hästen skulle dö, men till Putte och hans pappa Edwards stora lättnad så reste den sig upp efter att man hällt vatten över den och hästen kunde återlämnas till Röräng som om inget hade hänt.


Svensson och Byvikens åkeri
Johan Magni Svensson från Småland köpte en av de tomter som Edward sålde. Den fick namnet Hildeborg efter hans fru Hilde. Han startade upp ett åkeri med flera fina hästar. Nere vid vattnet i Byviken sågade han ved som levererades ut i skärgården samt till de olika forten på Rindö. Familjen hade även kor och höns. På vårvintern när isen fortfarande var tjock, sågade man upp stora iskuber som täcktes med sågspån för att använda som kylskåp. Ett år i mitten av 30-talet, när man bröt is utanför piren i Byviken, så gav isen vika och Svenssons ena häst med släde och allt sjönk i det kalla vattnet. Det lär ha varit en mycket dramatisk händelse med hästens och de inblandades kamp mot döden, Gottfrid han som körde hästen, mådde dåligt en lång tid efter detta.

Under kriget tog Svenssons och Lönneberg sina skidor med släde över isen till Östanå slott på fastlandet mittemot Ljusterö. Här inhandlade man grisar som de sedan tillsammans illegalt födde upp i en byggnad i skogen precis öster om Byviken. Illegalt för att det bara var tillåtet att ha ett visst antal grisar då, de legala grisarna hade man på gården väl synliga inför en eventuell inspektion. Svenssons hade även mycket höns i en byggnad öster om Byviksvägen. Resterna från dessa byggnader finns fortfarande kvar än idag och berättar om en svunnen tid då varje möjlighet att producera mat togs på stort allvar, både för självförsörjning och till många andra under en tid när den lokala livsmedelsproduktionen var livsavgörande.


Fiskare Edwin Bäckström och hans son båtbyggaren Tage
Edwin Bäckström köpte Charlottenhill som byggdes ca 1887 och därmed faktiskt är det första bostadshuset i Byviken. Edwin var fiskare och av honom kunde man köpa bland annat strömming. Edwins son Tage fiskade också, men han var även båtbyggare. Edwin och Tage tog varje år ett speciellt datum i november sin roddbåt till vikarna längs Värmdö innan Lindahlssundet och la ut grunda nät. Sen sov de i båten, för att tidigt på morgonen vittja näten. Vissa år blev båten så full av sik att de nästan inte kunde ta sig hem. De fiskade även torsk i Trälhavet och inne i Byviken var ålfisket gott. Tages berättelser vittnar även om bra gädd- och gösfiske. En tidig morgon när Tage vittjade näten utanför Byviksfortet blev han beskjuten av soldater som låg i sluttningen ner mot vattnet, de tog honom för en fiende. Tage har berättat hur kulorna smattrade i vattnet kring hans eka och han lär ha blivit vansinnig och efteråt ha skällt ut en förtvivlad kapten.


Andersson och hans sjöprickar
Andersson som bodde i Villa Nyhem i västra Byviken producerade sjömärken, prickar med kvastar på, för utmärkning av grund och farleder. Dessa låg i stora högar nere vid vattnet i Byviken. Andersson målade dessa och försåg dem med nya kvastar i toppen innan de placerads ut.


Café Vårbacka
Under 40 – och 50-talet drev Antonssons ett café här.


Pensionat Annehill
I Annehill bodde Anna-Lisa och Sigge Svensson, de hade pensionat och barnkoloni på sommaren under 50 – 60 talet.


Murarsvensson i Hemmet
I huset närmast Svensson bodde MurarSvensson även kallad "murarsleven", under kriget födde han upp kaniner som han slaktade och sålde.


Gamla skolan
1911 byggdes en skola i Byviken, en ståtlig faluröd byggnad. På 50-talet gick här ca 60 barn, skolan stängdes i början av 1960-talet. Därefter var byggnaden en ungdomsgård fram till ca 1980. Huset såldes sedan privat och blev bostad i ovanvåningen samt segelmakeri i undervåningen. Idag är byggnaden en privatbostad. Skolans orgel och alla gamla skolbänkar finns kvar på vinden.


Latrinstationen
Det lilla huset längst i öster på andra sidan Byviksvägen, i sluttningen från Byviksfortet var en latrinstation. Hit kom med dragoxe och vagn bla militärens toalettavfall. Det tippades från ovansidan och sedan plockade man ut den komposterade latrinen från dörrarna nertill. Den färdiga produkten såldes sedan till bla handelsträdgårdar.

Artikel om Johan Magni SvenssonPDF

 

Senaste publicerad av: Mikaela Lodén

Datum: 2018-06-05